Ålandsfåren - en del av det åländska kulturarvet

Dessa får har överlevt och utvecklats till sin särart sedan urminnestider på de karga holmarna i den åländska skärgården. Länge antog man att de var en egen typ av den finska lantrasen, men genetiska undersökningar har visat att de är sin egen unika ras med specifika egenskaper. Ett tag kallades dessa får för skärgårdsfår men det officiella namnet är numera ålandsfåret, till skillnad från alla andra får som lever i skärgården.



Till sättet är ålandsfåren aktiva och nyfikna. De betar gärna på örtrika naturbeten. Sven-Olof Eriksson från Godby, Åland, uppmärksammade det speciella hos ålandsfåren redan på 1980-talet. Han började samla ihop dessa egenartade får från olika håll på Åland och lyckades då rädda de sista kvarvarande spillrorna av dessa överlevare i skärgården. Dessa smäckra, livliga, ofta behornade fåren med sin långa ull väckte sedermera intresset bland allt fler andra fåruppfödare; nu, 2014, finns över ett hundra uppfödare med i registret. Av dessa finns ca två tredjedelar på finska fastlandet och resten på Åland. Någon besättning finns även i Estland.

Ålandsfåret är en härdig ras som finns dokumenterad på Åland på olika sätt sedan flera hundra år tillbaka. Rasen hör till de mest ursprungliga stammarna av nordiska kortsvansfår. Djuren är storleksmässigt relativt små. Horn av varierande storlek förekommer på ca hälften av gumsarna medan ca en fjärdedel av tackorna är behornade. Dessutom förekommer mindre hornanlag hos en del av de kulliga individerna. I fråga om färgen är variationen stor på samma sätt som hos flera andra ursprungliga nordiska fårraser. Rasen är relativt fertil och moderegenskaperna är i regel goda. Slaktkropparna är i regel tillfredställande men skalan är vid från mycket små djur till relativt välväxta individer. Ullen består av två lager: fin underull och varierande grova täckhår. Kvaliteten hos ullen varierar från grov till fin, den finare ullen är ofta högglansig medan den grövre kan te sig något mattare. Ullmängden är i de flesta fallen riklig. Skinnen har ofta god kvalitet med tanke på pälsberedning.

Typiska egenskaper

Till kroppsformen är ålandsfåren relativt låga och kompakta med lätt benstomme. Tre olika horntyper förekommer: stora ”gethorn; medelstora, stadiga och jämna horn samt små ojämna horn som lätt skadas, blir sneda och kan till och med lossna. Färgskalan är mångskiftande hos ålandsfären och dominansförhållandena mellan färgerna är inte ännu klarlagda idag. Huvudtyperna är vit, grå i olika nyanser även en speciell mörk blågrå; beige med antingen rödbrun eller orange nyans, även brungrå och ”viltfärgad” samt helsvart. Många individer föds svarta eller mörkgrå men ändrar färg under det första levnadsåret, i regel ljusnar de. Typiskt är att benen och huvudet bibehåller sin ursprungliga färg. Vita teckningar i huvudet och benen är rätt allmänna, likaså brokiga individer. Pälsens färg är oftast mörkast mitt i ryggen och ljusnar mot buken. Ljusa bukar, ljusa kragar och ”speglar” runt svansen är också relativt vanliga. Två till färgen exakt likadana individer finns knappast. Ålandsfåren är viga djur som skuttar getaktigt spänstigt från sten till sten. De rör sig över stora områden då de betar.